Hem Artiklar Odling På pricken – odling och skötsel av L241

På pricken – odling och skötsel av L241

Av Cristoffer Forssander ur Malbiten 2 -2007  

 

 

Sugen på en prickig vampyr?

Här berättar Cristoffer Forssander hur du sköter L241 – och hur du odlar arten.

 

Leporacanthicus sp. aff. galaxias L241 tillhör den så kallade ”vampyrfamiljen” som karaktäriseras av långa tänder i överkäken. Tänderna tros användas till att lirka ut mollusker – till exempel sniglar - ur deras skal. Andra teorier gör gällande att tänderna används till att lirka ut insekter ur trästockar som fallit ner i floderna. I detta släkte finns fyra vetenskapligt beskrivna arter men flera arter står på, bland annat några från Venezuela. Släktet har ett stort utbredningsområde över den sydamerikanska kontinenten, från Pantanal i södra Brasilien till övre delen av Orinoco i södra Venezuela. De flesta arterna inom släktet blir 20-30 cm långa och är relativt lika i sina krav på akvaristen. ”Den lågfenade vampyrplecon” L241 är slående lik L240 från samma släkte, men skiljer sig från denna genom att ha en lägre kropp, lägre ryggfena samt glesare mellan prickarna. L241 saknar också den svarta sömmen ytterst på rygg- och stjärtfenorna som L240 har. Enligt mina egna jämförelser har L241 ett bredare och mer avrundat huvud än L240.

 

Varianter av samma art?

L241 hittas liksom L240 i Orinocos övre flodsystem och det spekuleras om dessa två är lokala variationer av samma art. De skiljer sig också inbördes i ganska stor utsträckning, exempelvis hos L241 kan man finna exemplar som endast har några få prickar på kropp och fenor, dock verkar detta oftast röra sig om honor. Även om L240 och L241 är två olika arter eller inte så kan de korsa sig i fångenskap och därför rekommenderar jag att hålla dem åtskilda. Det är svårt att avgöra könsskillnaden och en könsbestämning görs genom att jämföra flera exemplar ovanifrån. Hanarna har ett bredare och mer avlångt huvud än honorna, mätt från ögonen. Hanarna får i regel mer taggar på kropp och bröstfenor, även om detta inte är särskilt framträdande förrän de nått vuxen storlek. Hanarna är slankare än de rundare honorna och är vackrare tecknade än honorna även om det finns en inbördes variation inom könen gällande färgteckningen, arten växer till cirka 25 cm TL. Hanarna är väldigt revirhävdande och drar sig inte för att använda sina vampyrtänder i revirstrider vilket kan orsaka fula sår. Även andra malar som konkurrerar om utrymmet kan hamna i skottlinjen. Arten är mer intolerant mot andra arter som har en liknande färgteckning.

 

 

 

Variant med orange prickar, en annan art eller lokalitet?

 

Visar stjärtfenan för honan.

Det spekuleras i om arten gräver egna gångar i naturen för att leka, eller om de använder dränkta fågelhålor som hamnar under vattenytan då det är regnperiod. I akvariet fungerar en större hemmagjord grotta som lekplats. Hanen ligger då oftast i grottan med utspärrad stjärtfena för att synas för den hona som eventuellt kan ha vägen förbi. Hanen håller sig i regel kring grottan och lämnar den sällan förutom då det är matdags. Den bästa placeringen av grottan är där vatten från cirkulationspumpen är på retur eller direkt utsatt för det strömmande vattnet in i grottan. En kraftig cirkulation är att föredra och jag använder själv en cirkulationspump på 8000 liter i timmen i ett akvarium på 500 liter. Jag placerar alltid lite större flata stenar kring grottans öppning och täcker med några mindre rötter över grottan då detta verkar ge en lugnande effekt på hanen som blir lite mer gömd i sin grotta. Honan besöker hanen flera gånger före leken, som oftast sker i skymning eller mörker.

 

 

 

 

  

Tar hand om äggen.

När honan lagt äggen kör hanen bort henne och tar sedan själv hand om äggen. Arten verkar föredra ett pH värde mellan 6,3–6,7. Antalet ägg  varierar mellan 30 och 100 beroende på honans storlek. Äggen är orange till färgen och 5-6 mm i diameter. Hanen är en god förälder och övervakare men kör genast ut rommen om vattenkvalitén skulle försämras. Han vaktar avkomman tills ynglen förbrukat hela gulesäcken. Ynglen är känsligare än exempelvis Ancistrus, och jag har vid ett flertal tillfällen haft problem med att gulesäcken svällt upp med vätska. Troligen har detta rört sig om bakterieinfektioner och de två bästa lösningarna på att förhindra detta har varit att antingen låta hanen sköta ynglen tills de förtärt hela gulsäcken eller att flytta över dem i ett separat uppfödnings akvarium med väldigt god syresättning. Dagliga vattenbyten är också nödvändiga för att inte riskera en förhöjd dödlighet hos ynglen. Ynglen växer ganska snabbt och når ett par centimeter efter drygt en månad, de når könsmognad vid ungefär 9-10 centimeter. Ungdjuren har färre men större fläckar och dessa blir allt fler och krymper i storlek ju äldre de blir. Intressant att notera är också att avkomman föredrar att uppehålla sig vid hanens grotta, oavsett vart jag placerat den. Kanske känner hanen av att det är hans avkomma och de drar nytta av försvaret av grottan från andra malar medan de är ungdjur.

 

 

 

Hanarna får mer framträdande taggar på bröstfenorna.

  

Inte möjlig att odla.

Första gången jag såg arten så tänkte jag att detta var en av de absolut vackraste malarna jag sett, den svarta kroppen med lysande vita till vit-gula fläckar är verkligen iögonfallande. Jag frågade om någon hade odlat den här arten och fick till svar att den inte var möjlig att odla. Ett år senare hade jag efter ett kraftigt väderomslag i sommarhettan fått min första lek. Det verkar ha varit en engångsföreteelse att de lekte under en varm julimånad och de andra lekarna har alla skett mellan november och slutet av mars. För att få malarna i lekkondition matar jag dem rejält under en månads tid. Under denna period finns det alltid gott om mat i akvariet och jag gör vattenbyten ca 1 gång per vecka. Tiden före leken försöker jag störa så lite som möjligt i akvariet förutom när jag ska rengöra lite försiktigt och göra vattenbyten. Under denna period slår jag på fler cirkulations pumpar och sänker temperaturen successivt från 28 till 25 grader C. I samband med detta låter jag också ett ytterfilter filtrera vattnet med svart torv. Händer ingenting under denna period så höjer jag istället temperaturen snabbt ett par dagar för att sedan sänka den snabbt igen. Under denna period byter jag oftare och fyller på mer kallare vatten än vad jag normalt brukar göra under vattenbytet.

 

 

 

 

  

En fantastisk syn.

Arten är en ganska robust mal som är något känslig för dålig vattenkvalité, men är väl värd all uppmärksamhet eftersom den är en stor utmaning för akvariesten att odla. En grupp ungdjur på ett par veckor är en alldeles fantastisk syn. Jag kan varmt rekommendera denna favorit till alla malfantaster.

Senast uppdaterad (2008-11-18 21:10)