Ur Malbiten 1 -2007

22 personer lämnade novemberkalla Sverige för Amazonas.
Här är Gabriella Ekströms och Nabil Bases rapport.

Tryck ner den i mitten och sätt dig i den. Hitta balansen och luta dig snett bakåt, och sväng upp det ena benet efter det andra. Du ligger nu i en hängmatta och ser leriga bankar längs Rio Negro passera förbi utanför båten. De djupa hålorna i bankarna som nu används av fåglar, blir till maltunnlar när högvattnet kommer. När Akvarielagret tillsammans med en grupp entusiastiska akvarister besökte Brasilien stod vattnet som lägst. Torrperioden kan ställa till det för båtarna som inte kommer in i alla de floder man vill besöka, men det är ändå den tiden som gäller, om man inte vill leta malar och andra fiskar i trädkronorna.

”Alves Lima III” ligger för ankar, i väntan på få föra de svenska akvaristerna till Rio Negros

kajmaner (Melanosuchus niger) och delfiner (Inia geoffrensis).

”Alves Lima III” är en relativt stor båt för en fiskeresa, men å andra sidan var denna grupp ganska stor. Den på förhand utlovade båten hade flertalet hytter och tvättmaskin, men väl på plats insåg vi att den båt som nu gällde hade krokar i taket. Det är där hängmattorna kommer in i bilden. De är förvånansvärt sköna att sova i, men när tjugotvå personer sover på samma däck gäller det att alla vänder sig samtidigt. En eller annan rejäl duns mitt i natten avslöjade att kedjan brutits någonstans.

Resans mål.
Färdplanen var att resa norrut längs med Rio Negro tills vi nådde Rio Branco, och sedan vända tillbaka igen. Det fanns inget specifikt mål, utan vi ville fånga fisk, uppleva djungeln och floden och stanna där vi kände för det. Bara trettio minuter efter båtresans start hade några hunnit med att bada i ”meeting of waters”, till guidernas stora förskräckelse. Den första natten somnade alla gott, de flesta i hängmattor och några protesterande på liggunderlag på golvet. Strax efter midnatt var lugnet till ände, och ett tropiskt skyfall bröt ut. Regnet hamrade ner över båten, vattnet, skogen och temperaturen sjönk omedelbart flera grader. Åskan dånade och överdäcket som saknade väggar var strax genomdränkt. Personalen klättrade på båten och drog i tampar för att släppa ner presenningar som väggar. Tyvärr var de alldeles för korta, och tillråga på allt läckte taket. Liggunderlagen spolades bort, hängmattorna dröp av vatten och alla frös. När morgonen äntligen grydde undrade alla vad de hade gett sig in på.

 En Zungaro zungaro som togs med spö nära Rio Brancos utlopp i Rio Negro. Pimelodid som nappade på köttbit.

Pseudoplatystoma sp. på marknaden i Manaus.

Fredade rosa delfiner.
Man vande sig. Presenningarna rullades ner redan på kvällen om det såg mulet ut. Hängmattetrotsarna, däribland undertecknad, lärde sig att allt som låg på golvet flöt bort, och masade sig upp i hängmattorna. I första och enda stora byn som passerades, Novo Airaõ, möttes vi av de rosa sötvattensdelfinerna (Inia geoffrensis). De matades av lokalbefolkningen, och detta lockade turister. Tyvärr finns det många nackdelar med att vänja vilda djur med stora mänger mat på detta sätt, men i det här fallet kan det möjligen ha gått jämt ut, då lokalbefolkningen uppmärksammade detta märkliga djur på ett positivt sätt. Det är vanligt att fiskare slår ihjäl delfiner då de stjäl fisk och förstör nät, men dessa delfiner var fredade och har förhoppningsvis ändrat några fiskares negativa inställning och på så sätt kommit arten till gagn.

Chefsguiden Silvio (i mitten med röd bandana) leder arbetet med att lägga ut nätet. Resultatet blev ett 70-tal heckeldiskusar Symphysodon discus – och malarna nedan.

Fångade malar med händerna.
Vi fångade fisk med det långnät vi låtit tillverka i Manaus, och även med spö eller handrev, och såklart med håv. Långnätet engagerade flest personer, och fångade också mest fisk. Från sandbankarna lade vi ut nätet med båt, och drog det sedan inåt mot land. En och annan rocka lyckades smita under nätet och försvinna ut i floden igen, men vi fick mycket Moenkhausia och Boulengerella på dessa platser. Vid lerigare platser samlades Mesonauta, gärna under båten. Malar av allehanda sorter fick man dels med händerna om man drog längs rötter under vattnet, och dels i långnätet. Långnätet i bifloderna lades oftast runt en stor rotvälta eller trädkrona som vält ner i floden, och sedan höggs trädet upp och plockades bort. Detta jobb kunde ta över en timme, och sedan blev det dags att dra ihop nätet. Inga glipor fick lämnas längs botten, och eftersom vattnet var helt ogenomträngligt fick de ivrigaste fiskarna känna sig fram i leran. I dessa drag fick vi bl.a. Symphysodon, Hypselcara, Leporinus, Heros och mängder av malar. Vi fotade och släppte allt. Dels för att det skulle ha varit opraktiskt att frakta 22 personers favoritfiskar på båten i två veckor, och dels för att vi var osäkra på om vi hade rätt tillstånd för att fånga, frakta och exportera fisk. Vår guide garanterade oss att så var fallet, men kunniga personer hade varnat oss för dessa påståenden inte alltid stämde. Vi visste inte vilket som var rätt, och i kombination med platsbrist och hetta bestämde vi oss för att lämna fiskarna där vi hittade dem.

Banjomal                                                    Batrochoglanis raninus

Loricaria sp.

Tatia intermedia                                              Trachylyopterus galeatus

Kajmaner men inga mygg.
Förutom fiskar såg vi bl.a. kajmaner, aror, amazonpapegojor, leguaner, ormar, spindlar och en hiskelig massa insekter. Mygg är man dock förskonad ifrån på Rio Negro, eftersom det låga pH-värdet inte gynnar de små rackarna.
De flesta som hör om resan i efterhand ställer samma förbluffade fråga; Badade ni? Svaret är ja. Det gjorde vi allihop. Ibland stod guiderna och metade upp piraya efter piraya bara några meter ifrån oss. Det värsta jag själv råkade ut för i samband med vattenaktiviteter var en ful blodigel på tån. Farorna med de vilda djuren i Amazonas existerar, men är kraftigt överdrivna. Kajmanerna slank undan när vi kom nära, anakondor tillhör ovanligheterna att få se och pirayorna attackerar inte urskiljningslöst.

Scorpiodoras heckelii

Dekeyseria sp.                                                  Hypostomus sp.

Resfakta.
Resans kostnad: Cirka 26 000 kronor per person.
Då ingick: Flyg. Hotell + frukost i Manaus, Sao Paolo, Rio de Janeiro och på Ilha Grande. Helpension och sex guider + tre kockar på båten under 14 dagar.
Resans längd: 4 veckor.
Viktigt att veta: Vaccinera dig mot gula febern (krav för att bli insläppt i Brasilien) och gärna hepatit A+B. I många delar av Amazonas bör du äta malariaprofylax. Ciproxin är en fantastisk medicin med sin givna plats i medicinlådan.
Visum: Behövs inte för svenska medborgare (turistvisum fylls i på planet och lämnas i passkontrollen).
Undvik: Att flyga med Varig.

Pinirampus pirinampu