Hem Artiklar Odling Clariasmalen (Linnaeus, 1758)

Clariasmalen (Linnaeus, 1758)

Av Cristoffer Forssander 2008-03-13

 

 

Clarias batrachus

 

Den kan bli upp till 40 cm och kräver därmed att ganska stort akvarium. Naturfärgen är brun, grå till gråsvart med ett ljusare bukparti. I handeln förekommer oftast en albinovariant och en fläckigt pigmenterad variant. Vanligtvis återfinns arten i långsamt flytande åar och större vattendrag i Sri Lanka, Östra Indien mot Sumatra. Dessa vattendrag är ofta grumliga och malen har därför stor nytta av sitt luktsinne då sikten i vattnet är dålig. pH i dessa vattendrag varierar mellan 5,6-8 med en temperatur från 20 till 27 C vilket gör att arten är väldigt anpassningsbar. Under fuktiga nätter kan malen, med hjälp av sina bröstfenor vandra kortare sträckor över land för att finna nya vattendrag. Därav namnet ”Walking catfish”, som den delar med andra arter inom släktet. I handeln återfinns nästan aldrig den naturliga färgvarianten. Denna har istället ersatts av en albinovariant eller en fläkigt pigmenterad odlingsvariant. I akvarieaffärerna säljs malen ofta som små exemplar. Malen är glupsk och växer oerhört snabbt. Den äter gärna mindre invånare i akvariet och allt annat som går att tugga i sig. Många väljer därför snart att lämna tillbaka sina Clariasmalar, om akvariebutiken går med på det.

 

 

När jag för första gången såg och införskaffade en Clariasmal, var det just ett återlämnat exemplar. Jag tyckte, som så många andra, att det var lite ful-snygg. Den hamnade slutligen i ett 720 tillsammans med lite buffligare centralamerikanska ciklider. Eftersom mitt 720 var avsett för mer ”stökiga” arter, brydde jag mig inte så mycket om allt grävande. Jag fick dock flytta om en hel del stenar för att inte riskera att malarna grävde under dem så att de skulle falla mot rutorna. Efter ca ett halvår var jag av en slump i samma akvariebutik och fick se ytterligare ett återlämnat exemplar av arten. Någon oerfaren praktikant hade släpp ner den tillsammans med småfiskar i lämplig ”mums-storlek”. Ägaren i zoobutiken dök snabbt på mig och erbjöd mig denna för en 20-lapp. Den var ungefär 30 cm, medan exemplaret jag hade hemma var omkring 27 cm. Detta skulle senare under hösten visa sig att den nyinförskaffade malen var en hona. Detta är, hur lustigt det än låter, den allra första mal jag lekt. Jag hade ancistrusmalar sedan tidigare men hade då inte riktigt lyckats få kläm på hur jag skulle göra för att få dem till lek. Med andra ord var jag riktigt grön på malar och leken, som så många andra, kan inte beskrivas som mer än ren och skär tur. Framförallt var det tur eftersom jag inte hade en aning om att det var ett par. Hur som helst hade honan kommit ner i akvariet, tillsammans med den mindre hanen. De var ytterst effektiva med att stjäla ciklid pellets från akvariets övriga invånare vilket ledde till att de båda drog iväg ytterligare ett par centimeter innan de lekte för första gången. 

 

 

Första leken.Veckorna innan första leken hade jag märkt att malarna hade blivit väldigt bekanta med varandra. De tillbringade all tid tillsammans, oavsett om de grävt ner sig under några rötter eller skulle undersöka någon del av akvariet. Dagarna innan leken började hanen slingra sig runt honan och jaga henne lite lätt. Jag trodde då att de eventuellt hade tröttnat en smula på varandra och att den mindre visade sitt missnöje med den större – vilket skulle visa sig var helt fel. En morgon, då jag tände akvariet var det full fart på malarna i ena delen av akvariet. Flertalet av mina ciklider hade rejäla skador på kropp och fenor. När jag stod och kliade mig i huvudet och undrade var som hade hänt under natten fick jag syn på den stora gropen under rötterna. Jag hade tidigare iakttagit att de grävt väldigt mycket men inte noterat mer än att det skedde i lite högre grad än vanligt. Men där i gropen låg ett antal små, orangeröda ägg, kanske 2-3 m.m./dm. Alltså ganska små ägg. Detta hade tydligen cikliderna frossat i till föräldrarnas stora frustration. De visade att de hade en hel del motstånd att bjuda på eftersom ett antal av mina ciklider dog av sina skador. Det tål att understrykas att Clariasmalen faktiskt är extremt aggressiv vid leken. Detsamma gäller Clarias Garnipeus som även tidigare odlats i Sverige. Av denna lek blev ingenting mer än några fyllda magar och ett antal döda ciklider. Jag beslöt mig för att göra mig av med resten av cikliderna och istället bara behålla några stillsamma fiskar. Jag stängde även i en stark cirkulationspump med ett vinklat utblås som fläktade frisk vatten och luft ned mot gropen. 

 

 

Andra lekenEfter bara ett par veckor var leken ett faktum igen. Båda föräldrarna låg i gropen men hanen gav sig då och då av för att patrullera närområdet efter romrövare. Eftersom jag noggrant hade iakttagit malarna innan leken hade jag noterat ett intensivt grävande som hade resulterat i en grop vid foten av några rötter där cirkulationen var lite kraftigare. Till skillnad från vad som står i många böcker, är mina erfarenheter att båda könen är högst delaktiga i uppfödandet av ynglen. Clariasmalen blev för mig inkörsporten till Sydamerikas malar då den öppnade mina ögon för denna nya värld. Mest fascinerande med malarnas lek var deras totala hängivelse till yngel och ägg.  Matade jag i ena delen av akvariet, stannade den ena av föräldrarna kvar och vaktade ynglen medan den andra simmade iväg till maten. Hanen som oftast var den som hämtade maten, simmade sedan tillbaka till ”boet” för att finfördela fodret till ynglen. Trots att jag har odlat många malar och andra fiskarter sedan dess, är detta en av de absolut mest fantastiska upplevelser jag har varit med om. En annan sak som fascinerade mig var det faktum att honan, likt många ormhuvudsfiskar, matade ynglen med obefruktad rom. Detta skedde vid ett flertal tillfällen och verkade vara rena anabolen för de små ynglen. Jag hade nämligen tidigare håvat upp ett 500 –tal yngel för att föda upp på egen hand, men de växte aldrig så snabbt som de som blev kvar hos föräldrarna, trots kraftfoder som ex. loddarom i rikliga mängder. Då jag, under yngelvården, stoppade ner handen för att plocka upp ett filter fick även jag känna på malarnas föräldrainstinkter. De bet och bet tills jag slutligen fick ge upp mina tankar på att genomföra någon rengöring.

 

Clariasmalen har inga tänder men det hindrade dem ändå inte från att ge mig väldigt smärtsamma nyp. Jag hade nu ett 600- tal yngel i 3 cm storleken i ett fullkomligen fullproppat 150 liters akvarium. De fullkomligen slukade allt som stoppades ner till dem. Temperaturen under leken låg omkring 26 C och pH var på omkring 6,8. Varken yngel eller ägg är särkilt känsliga för dålig vattenkvalité men en god syresättning är viktig för ynglens utveckling. De könsskillnader jag observerade medan jag hade paret var att honan blev betydligt fylligare än den slankare hanen. Hanen har dessutom en hudflik framför analöppningen till skillnad från honan som istället har två runda öppningar, där den bakre öppningen, äggläggningsröret, är större än det främre.Om folk hade vetat mer om Clariasmalen än att den är glupsk och bökig, tror jag fler skulle ge den en chans. Jag ska själv odla den igen i framtiden… det är en upplevelse som jag kan rekommendera alla malälskare. Bökigt värre var det att få sålt alla yngel och de spreds över hela mellan Sverige innan jag slutligen blev av med alla. Min lösning blev att turnera runt på svenskodlade clarismalar till alla zoobutiker, för att sedan, likt en lömsk orm, avsluta med att sälja resterande malar till grossisterna. Vad jag fick höra i efterhand, var de lagom muntra när de upptäckte att marknaden i stort sett var mättad. Tyvärr dog honan av ammoniakförgiftning något halvår senare och jag sålde då hanen tillsammans med några avkomlingar. Det var en tragisk men nyttig läxa att lära sig då jag insåg hur pass viktigt det faktiskt är att verkligen kontroller att det inte blivit några matrester kvar när man matat med exempelvis räkor. Har du tur och hittar ett par stora fina vita exemplar, är det en chans att du har en av avkomlingarna från mina. Ge dem då en chans och odla dem.

 

Senast uppdaterad (2008-11-09 15:40)