Hem Artiklar Odling Intresserad av att odla andra L-malar än ”Ancistrus”?

Intresserad av att odla andra L-malar än ”Ancistrus”?

Börja med en Peckoltia.

Av Janne Ekström ur Malbiten 3 -2006.

 

Några av de lättare arterna att börja med är L15 Peckoltia vittata och L80 Peckoltia sp, de förekommer regelbundet i butikerna och de är inte svårare än vanlig ”Ancistrus” att sköta. Det man bör tänka på när det gäller VF fisk är att köpa friska och fina exemplar som inte uppvisar symptom som insjunken mage eller insjunkna ögon, är de välgödda och uppvisar normala färger så är det normalt inga problem att koppa in dessa fiskar. De här två arterna är mycket lika när det gäller deras behov och krav för att trivas och föröka sig i akvarium, som fullvuxna blir de inte mycket större än 10-12 cm vilket gör dem lämpliga för de flesta akvarier. De är inte aggressiva mot andra fiskar och inte heller mot andra arter i familjen Loricariidae, bara hannar inom samma art eller släkte visar aggressioner mot varandra. Är akvariet litet är det bra om man bara håller en hanne till några honor för att undvika konfrontationer och misslyckade lekar. Båda arterna kommer från klarvatten floder, L15 Peckoltia vittata verkar vara den enda medlemmen i släktet Peckoltia i floden Rio Xingu men i Rio Tocantins finns det flera liknande arter där även L80 Peckoltia sp återfinns. Från denna flod har det exporterats flera arter av Peckoltia, förutom L80 så återfinns även L38, L49 och L72 i denna flod. De två Peckoltia arterna L38 och L80 är så lika varandra och jag kan inte se någon skillnad mellan dem, båda är mycket variabla i sitt mönster och har samma sandfärgade kropp med mörka inslag. Kanske dessa två arter i framtiden när de blivit vetenskapligt beskrivna visar sig vara samma art men innan dess bör vi behandla dem som två separata arter för att undvika några misstag.

 

Peckoltia vittata (L15) Hane i sin lekgrotta.

 

Peckoltia arter är allätare (omnivor) och inte som det anges i alla böcker att de tynar bort om där inte finns tillräckligt med alger, de skall utfodras med en varierad diet för att trivas. Yngel och ungdjur är goda algätare men som vuxna (könsmogna) så är inte alger deras favorit föda. Att variera fodret med små insekter och små kräftdjur tillsammans med någon bra maltablett är en bra sammansättning för dessa arter, vill man ge dem färska grönsaker så är squash att föredra framför gurka. Vuxna individer kommer inte att förstöra några växter så länge de regelbundet får mat men som små kan de gå hårt åt växter med mjuka blad, så om man har ett fint planterat akvarium med mycket växter bör man kanske tänka två gånger innan man införskaffar någon Peckoltia art. De är inte värre än våran vanliga ”Ancistrus” när det gäller växter så detta är ingen anledning att inte köpa dem. Att köns bestämma dessa arter är ganska lätt när de har nått könsmognad, hannar utvecklar kroppsodontoder (behåring/taggar) utmed hela kroppen men de är mycket mer synliga på bakdelen av kroppen där de blir längre. Hos vissa arter får hannar så mycket och långa odontoder att de täcker deras mönster på kroppen och de ser inte lika attraktiva ut som honorna som saknar dessa långa odontoder. Honor får mycket korta kroppsodontoder som knappt är synliga men vid gälarna får de nästan lika långa som hos hannen, hannens är lite kraftigare och längre. Att jämföra kroppen kan ibland vara svårt hos dessa glupska små malar, även om hannen normalt är mer långsmal och smäckrare kan de lätt bli lika feta som honorna vid för kraftig utfodring. Genitalpapillen är också ett sätt att köns bestämma dem på men det är sällan man behöver jämföra dem, hannens är trekantig och utdragen som en flik medan honor har en rundare och bulligare form.  

 

            

         Peckoltia sp (L80) Hane.                                        Peckoltia sp (L80) Hona.

 

 

 

Hur man odlar dem.

De här två arterna L15 Peckoltia vittata och L80 Peckoltia sp tillhör de mest lättodlade i detta släkte om de bara får rätt förutsättningar, om någon vill försöka att odla någon annan art än ”Ancistrus” och inte har så mycket erfarenhet kan jag varmt rekommendera någon av dessa två arter att börja med. De är inte mycket svårare att odla än våran vanliga ”Ancistrus” som nästan leker av sig själva om man bara har båda könen, och ungefär lika lätt som de lättaste Hypancistrus arterna. Dess yngel är mycket lätta att sköta om och de växer relativt fort, har man odlat dessa arter får man en bra erfarenhet och man kan gå vidare med nya odlingsprojekt med lite svårare arter. När man besöker sin akvarieaffär för att införskaffa en odlingsgrupp så kan det vara svårt att köns bestämma dem om de just har anlänt, men Peckoltia arter anpassar sig snabbt till akvarieförhållanden och inom ett par veckor kommer de att uppvisa könsskillnader. Hannar som har förlorat sina kroppsodontoder kommer snart att låta de växa ut igen och honorna kommer snart att bli rundare och fylligare, så har man möjlighet att vänta ett tag innan man köper dem så är det en fördel. Under tiden kan man förbereda odlingsakvariet som inte behöver vara större än runt 100 L men inte för litet heller för en grupp av 1 hanne och 2 honor. Inredningen av akvariet behöver inte överdrivas om man bara tänkt använda det för odling, fint grus som bottenmaterial och några rötter för att få dem att känna sig trygga. Ett pumphuvud på ca 1000-1500 L/h för att skapa cirkulation, dess viktigaste egenskap är att det syresätter och ökar syrenivån i vattnet genom att tvinga upp bottenvattnet till ytan. Grottan som man har valt till hannen placeras på motsatt sida som pumpen med ingången lite snett mot returvattnet, pumpen trycker vattnet vid ytan mot andra kortsidan där vattnet pressas ner mot botten och cirkulerar tillbaka till pumpen. Om man använder ett innefilter eller monterar en filterpatron på intaget på pumphuvudet så kanske man inte behöver något mer filter, om det inte är fallet bör man använda sig av ett bra ytterfilter som komplement. Det viktiga är att man erbjuder en bra vattenkvalitet genom att man har en snabb och väl fungerande nedbrytning av föroreningar, med för liten filteryta hinner inte bakterierna med att bryta ner de organiska föroreningarna tillräckligt snabbt så det är bättre att man tar till filtret i överkant än att snåla med ett litet filter. Har man flera akvarier igång kan man använda filter material från det akvariet eller göra ett större vattenbyte och använda det gamla vattnet till det nya odlingsakvariet, det vill korta ner tiden väsentligt och sätta igång nedbrytningsprocessen på bara någon eller några dagar.

 

            

        Peckoltia sp (L80) Hanens genital papilla.                Peckoltia sp (L80) Honans genital papilla.

 

När akvariet väl är igång och allt fungerar som det ska kan man gå och köpa sin odlingsgrupp av malar hos sin akvariehandlare, om de nu gått ett tag i butiken så vill de uppvisa könsskillnaderna mera tydligt. De behöver vara runt 7-8 cm för att vara könsmogna och man väljer ut de man tror sig vilja ha, förhoppningsvis får man ihop en grupp med 1 hanne och 2 honor. Skulle det visa sig att man fått 2 hannar så plockar man bort den mindre av de två och placerar den i ett annat akvarium. Hannar som vaktar rom är ofta nervösa och om de blir stressade av en annan hanne (eller att akvaristen använder en ficklampa för att kontrollera grottan) kommer han att äta upp rommen och nästa gång man tittar efter så finner man en mycket fet hanne i grottan, den här hannen behöver inte äta på flera veckor. Om ditt kranvatten inte är för hårt, lägre än 300 µS (jag har inte provat att odla i hårdare vatten) behöver man inte använda RO vatten för att göra det mjukare även om det ibland är en fördel och underlättar vid svårare arter. De här två arterna kommer från mycket varma floder och föredrar en temperatur runt 28 C (27-30 C), pH bör vara neutralt eller lätt surt även om det inte är den viktigaste parametern men det bör inte ligga långt ifrån den skalan. Om man matare dem dagligen med den typ av foder som föreslagits tidigare så vill snart honorna bli runda och romstinna, efter det är det enda de behöver en könsmogen hanne som ockuperar en grotta. Det viktigaste i det här stadiet är att hålla vattenkvaliteten hög och jämn och att inte störa dem mer än nödvändigt, har de aldrig lekt tidigare och saknar erfarenhet kan det ta en tid med flera besök utav honan innan de leker. Beroende på honans storlek kommer hon att lägga mellan 20-35 romkorn, ytterst få är obefruktade och från en erfaren hanne kan man förvänta sig 100 % befruktade romkorn och lika många överlevande yngel. Deras lekbeteende har de gemensamt med släktena Hypancistrus och de mindre Panaque arterna, hannen låter honan komma in i grottan medan han väntar utanför och så fort honan tittar in kommer han direkt och blockerar ingången, han försöker mota in honan till slutet av grottan och placerar sig över hennes rygg. Efter en stund kommer hannen att börja vibrera i korta rytmer för att stimulera honan, han biter även honan på ryggen och detta fortgår tills honan avger sin rom eller lyckas smita från hannen. Men om honan gått med på lek vill han släppa ut henne och påbörja sin omvårdnad utav rommen, från detta ögonblick är det bäst att låta hannen vara ifred. Efter sex dygn kläcks rommen och ynglen föds med en stor gulesäck som räcker i 8-10 dagar innan den är förbrukad.

 

 

Yngelutveckling hos Peckoltia sp (L80).

 

Att ta hand om ynglen.

När de har förbrukat gulesäcken kommer ynglen snart att komma ut från grottan för att leta efter mat, om man vill tömma grottan innan de nått detta stadium för att placera dem i en yngelkasse så är detta lämpligast att göra i ett tidigt stadium av deras utveckling; försöker man försent är det nästintill omöjligt att få ut ynglen och bäst tid för detta är samma dag de kläcks eller dagen efter. Deras första föda kan antingen vara squash som man först har förvällt i någon eller några minuter för att sedan frysas in eller salladsblad som man har haft i frysen över natten, jag brukar förbereda salladsblad genom att lägga dessa i en 2 L plastbytta med aluminiumfolie emellan varje blad så de inte fryser samman till en klump och placerar sedan byttan i frysen. På det här sättet har jag alltid tillgång till sådan föda till arter med samma krav, efter några dagar kan man komplettera med någon maltablett. Peckoltia yngel växer ganska fort och man blir förvånad över hur fort de kan äta upp ett stort helt salladsblad, efter bara några timmar är det borta och endast några rester återstår. Från att ha varit runt 16-17 mm när de blev frisimmande så når de 22-23 mm efter två veckor och efter 3 månader har de redan blivit 3-3,5 cm. Jag har sparat några yngel i ett större sällskapsakvarium och dessa har blivit runt 9-10 cm efter 1 ½ år och i den åldern har de också blivit könsmogna.

 

                   

                Peckoltia vittata (L15) Yngel 6 månader.           Peckoltia sp (L80) Yngel 6 månader.

Senast uppdaterad (2008-10-12 10:15)

 
Vem är inloggad
  • Tord N
Övrigt